Snart går de på sin 25:e festival
Publicerad: 6 juni 2016 kl 13:27
En stor andel av våra gäster återvänder hit år efter år. Vi har pratat med fyra personer som har varit på alla 24 genomförda festivaler och tagit del av deras tycke och tänk om allting mellan ris, ros och gemenskap.
Om bara någon dag drar Sweden Rock Festival igång. I år fyller festivalen 25 år. Förvisso inte i sin nuvarande form då den första festivalen i Norje skedde först 1998. Men räknar man från fröet som såddes på Sommarfestivalen i Olofström 1992 till det som idag är en av världens mest välrenommerade rockfestivaler är man uppe i 25 år. Ett kvarts sekel. Det är inte klokt vad tiden går!
Nedan får ni träffa Stefan, My, Henrik och Pepe som snart ska gå på sin 25:e festival i sträck.
Vad var det som fick dig att åka på Sommarfestivalen (föregångaren till Sweden Rock Festival) den allra första gången?
Stefan Carlsson: Det är faktiskt en riktigt lustig historia. Jag var hemma hos min dåvarande frus svärföräldrar. De bodde bara på andra sidan ån i Olofström. Jag hörde att det var någonting på gång i parken men visste inte vad så jag gick dit för att ta mig en tjuvtitt. Väl på plats häpnade jag direkt innan jag sprang hem till frugan och övertalade henne om att vi borde sova över hos hennes föräldrar. Hon sade glatt ja till det innan jag snabbt som en avlöning drog till parken igen och rockade kvällen lång.
Vad är det som har fått dig att fortsätta åka tillbaka?
Petri Virtanen: Stämningen över allting annat. Det kommer folk från hela världen och ändå känner man gemenskap med dem allihop.
My Lind: Jag hade tidigare varit på en annan festival men stämningen där var någonting helt annat. Betydligt stökigare, ganska mycket droger och samtidigt tråkigt att man måste ta sin öl inom inhägnat område. Det är så annorlunda på Sweden Rock Festival. Allting är så mycket mer kamratligt och välkomnande, år efter år. Det har inte gått att motstå att köpa biljett.
Har det alltid varit så eller har du känt någon tvekan inför att åka något år?
Petri: Det har aldrig funnits någon tvekan från mina sida. Jag är egenföretagare och planerar jobbet utefter Sweden Rock-veckan. Ett tag var 80 procent av mina anställda på festivalen och då gick det lite grus i maskineriet. Nu är vi nere på att "bara" 50 procent av de anställda är där. De resterande 50 bryr sig inte.
Har du kommit till en fas där banden är det sekundära och festivalen det primära?
Henrik Melander: Den har varit det primära ganska länge nu. Jag kan inte tänka mig att inte åka på Sweden Rock Festival. Jag har till och med tackat nej till att åka till Las Vegas till förmån för festivalen. Utan att det då ens var speciellt många band bokade som jag ville se, ännu! Festivalen är så mycket mer än bara musiken - den är alla människorna också. Människorna man bara möter en gång om året och ändå kan betrakta som riktigt goda vänner. Men har man inte varit där kommer man aldrig att förstå det.
Hur många band brukar du se per festival?
Stefan: Jag brukar nog hinna med närmare tio band per dag. Men sedan spelar det ingen roll hur jag än planerar mitt eget schema. En dag brukar alltid bli en lite tröttare dag där jag måste sova lite mer. Sedan kanske man står framför scenen och har fastnat för ett band man inte alls hade tänkt att se. Bäst är egentligen att ha en väldigt luftig planering.
Petri: Jag vet ett år när Demon spelade så sprang jag fram och tillbaka mellan Demon och bandet de krockade med. Nu minns jag inte vilka det var. Men jag såg varannan låt med båda banden.
My: Jag har kanske fem band per dag jag vill se. Men nu för tiden tittar jag alltid upp de banden jag inte känner igen på Spotify. På så vis har jag fått tips om massvis av nya band jag numer kan kalla mig fan till.
Vilket är det bästa bandet du har sett på festivalen?
Stefan: Venom 2006 var en positiv överraskning utan dess like. På en usel tid i fullt dagsljus kliver de upp och fullkomligt dominerar. Ja rent ut sagt kör över. Vem hade kunnat tro det egentligen? Sedan har Rob Zombie levererat över förväntan också. Den showen. De låtarna!
My: När Volbeat lirade på den mindre scenen 2008 skrevs det festivalhistoria. Det var så knökat med folk ända upp till grinden att man knappt kunde ta sig in på festivalområdet. Den spelningen kommer jag alltid att bära med mig. Nu så här åtta år senare kan jag känna att de är lite trista men där och då, wow. Sedan lirade Simple Minds något av de första åren i Norje. Jag var så nervös över att missa dem att jag fick huvudvärk och höll på att missa dem på grund av det men det löste sig.
Vad blir årets festivals höjdpunkt?
Petri: Therapy, jag visste egentligen inte ens att de lirade fortfarande. Jag har aldrig sett dem men nu ska det äntligen ske.
Henrik: Jag håller med här, Therapy. Äntligen kan jag bocka av dem från min bucket list. Hoppas bara att de kommer att leverera också.
Stefan: Jag tror att Queen + Adam Lambert kan bli en riktigt trevlig överraskning. Jag såg aldrig Queen med Freddie Mercury. När jag väl fick chansen valde jag bort den för att se Thin Lizzy ännu en gång. Med facit i hand var det fel av mig. Men å andra sidan, det är aldrig fel att se Thin Lizzy heller.
Vilket är ditt bästa minne från Sweden Rock Festival?
Stefan: Jag är, som du kanske förstår, ett enormt stort fan av Thin Lizzy. Som liten fick morsan köra mig till Olympen i Lund så att jag kunde se dem medan hon satt ute i bilen och läste damtidningar. När de lirade på festivalen 2007, alltså tårarna bara rann på mig. Det var så härligt att se dem igen. Att få höra låtarna som jag älskar så mycket. Den spelningen betydde oerhört mycket för mig. Det är kul att det finns lite Lizzy-relaterat i år igen med Eric Bell Trio och Grand Slam. Jag har aldrig sett Grand Slam tidigare och det är säkerligen många låtar som jag inte kommer att känna igen. Det ska faktiskt bli lite extra spännande.
Vad har Sweden Rock Festival som inte andra festivaler har?
My: Som jag var inne på tidigare så har Sweden Rock Festival en gemenskap som ingen annan festival kan rå på. Man känner sig trygg för att man är i goda vänner lag. Alla är vi där av en enda anledning och det är för att roa oss tillsammans med den musik vi alla tycker om.
Henrik: Jag har vänner som åker från hela världen bara för att komma till festivalen. Ett bra rykte sprider sig snabbt och Sweden Rock Festivals rykte ute i Europa är verkligen inte att leka med.
Petri: När de sedan - förutom trivselryktet - lyckas återförena eller boka band som gör endast en enda spelning och att den sker ute på ett fält i lilla Norje. Det ska egentligen inte gå men det gör det för att till och med banden vet hur bra arrangemang Sweden Rock Festival är. En sådan grej får mig verkligen att lyfta på hatten av tacksamhet.
Under alla åren du har varit på festivalen, vilken är den bästa förändringen eller utvecklingen som du har sett festivalen göra?
Petri: Att de tog tid på sig för att slutligen flytta till den plats festivalen är på i dag kan jag tycka är ett av deras många genidrag. Den lilla parken i Olofström växte de ju ur redan första året.
Stefan: Ett annat och mycket tacksamt inslag är att de har skaffat alla dessa vattentoaletter. Att få slippa gå på en bajamaja är en så uppfräschande känsla. Där om någonstans visade de hur mycket de lyssnar på sina besökare. Vad jag vet är det väl ingen annan festival så har lika många vattentoaletter som Sweden Rock Festival har?
Henrik: Att de sedan håller en rak linje i sina bokningar tycker jag är bra. Sweden Rock är en rockfestival och så är de med det. Det samlar mer likasinnade. Ju fler människor med någonting gemensamt desto trevligare stämning. Det är i alla fall jag övertygad om ett 100 procent.
//Janne Mattsson
